Ut på öppet hav

 
2015 nu. Visste så lite om nu då. 
 

Take me to church

Ord är överflödiga. Amen (låt det ske)

Mitt revir

 
 
Kom på mig själv ikväll. Nu när sista flyttkartongerna snart är packade och jag flyttar härifrån. Att det här stället, jag sittandes på mitt fönsterbräde har betytt mer för mig än vad jag själv har förstått. Är en aning sentimental... Men på riktigt, här har jag suttit och gråtit ögonen ur mig första gången jag fick mitt hjärta krossat, när jag har haft fjärilar i magen, hopp om framtiden och drömt. Suttit och tjuvlyssnat på människor nere på gatan, kollat på stjärnorna, tänkt, bråkat med någon i telefonen, lyssnat på musik och inte minst skrivit säkert hälften av den här bloggen. Det här fönstret har varit mitt sen jag var 11 år. Här har jag växt upp och blivit tonåring. Försökt hitta mig själv.  Men det fina med den här platsen just nu är att jag kom på ikväll att det var väldigt längesen jag satt här. Vilket i min värld betyder att jag mår bättre. Jag behöver inte krypa upp i mitt hörn lika ofta längre. Jag har mycket att tacka för det. Men också en mer stabil hormonbalans... Oavsett så för det här fönstret mycket minnen med sig. Det känns som att vända blad. Sitter här och skriver för sista gången. Hejdå lillalinda

get it while you can babe cause you know you ain't getting any younger

 
 Åldersnoja: Gamla nära vänner i min ålder flyttar ihop, förlovar sig, börjar universitetet och till och med får barn. Det slår mig att jag och Natalie pratar mer om par middagar och goda viner än galna hemmafester och vodkafyllor. Mitt huvud är fyllt av bostadskontrakt, körkortsteori och studentbudget. Ser lillesyrran och deras första fyllor, första ciggen, första ligget. När var jag där? 5 år sen? Känns som igår. Kan räkna gångerna jag varit full sen jag fyllde 18 på en hand. Säger att hon ska ta vara på tiden och till den ännu yngre systern att tiden kommer. Jag känner mest att det känns grått och redan gjort. Behöver nog sommar och klara färger. Ge mig något, ge mig något som känns...

Var inte så jävla tacksam, stjäl det du behöver

Kolla vilket genuint och ärligt leende. Sånt vill jag ha igen

Smalltown kids

 
3 skumma, 2 fina och 2 fulla. En oslagbarkombo i olika storlek och form. "En vän är en vän hur full man än är"
 
 
 

Jag ångrar ingenting men tiden kommer, när man ska betala

Skulle det vara möljigt att kunna slå otrohet på käften så skulle jag slå så jävla hårt så jag aldrig mer skulle kunna använda handen. Det finns så mycket frustration och ilska i mig som bara väntar på att få sprängas. Vet inte ens vad jag står ut med eller varför. Hade det inte varit moraliskt fel att spotta och skrika på andra människor så finns det framför allt två som skulle vara väldigt illa ute. 
 
Omoget och patatiskt att ta ut något så personligt på en allmän blogg kan man tycka. Men vart ska man göra av allt då

"dränka sina känslor? yes plz!"

Varför blir du alltid så full, jag är fullare. Världens mest långsamma kollaps.
Fina fina fina vän
 

Det är något med dig, som att komma hem

Hittar du någon underbar, som får dina dagar att verka lite ljusare och ditt huvud att kännas lite lättare. 

Släpp då aldrig den, oavsett.

 

15 år och oslårbar

Det här är jag för två och ett halvt år sedan. Jag visste exakt vad jag ville med allt.
Vad hände sen

I can't help my love for the graveyard girl

Såhär hittar ni mig för det mesta. Och även här på sommarlovets första dag. Med alla förutsättningar att vara go och glad men istället så blek i nedsänkta blicken

Man måste vara starkare än sina känslor


Innan allt försvinner

När du dansar, blundar du och tänker på något annat
Illusioner
Vet inte inte vad jag känner eller när jag känner
Vet inte när jag menar det jag känner eller säger


Vi kan le, men bara i sekunder. Det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet. 

och sen dess var det en lögn

Aldrig har jag så ärligt och rakt ut gett mitt hjärta utan löften eller baktankar. Aldrig har självupptagna, tvivlande jag trott på något, någon, så lätt. En dröm i mitt huvud som blev hela min värld. Varje gång full av förhoppningar, förväntningar, nyfikenhet och önskan. En favorit, högt älskad som bara skulle växa och bli större med tiden. Den trevliga och charmiga killen som alla vill vara nära. Aldrig har jag varit så trygg, som att hitta hem...

 

Men nu, så uppriven och härjad över orättvisan. Vill ena sekunden falla ihop och frysa till is tillsammans med marken under mig, och i andra höja krigsyxan inombords. Innan var det jag som var rädd att inte räcka till, helt förgäves. Jag är bättre än jag någonsin varit. Och med det tänker jag förlåta.

 

Förlåta är fint och jag kommer komma över det. Men att bli så innerligt besviken tär på en.
Tanken på att om ett år eller två kommer det här va över kan inte infinna sig. Jag kommer aldrig vara redo att ge upp honom. Jag har aldrig känt så mycket som när jag är med Calle.


Eldfast, stark, sårbar och öm

 
 

Jag väljer dig varenda gång

Hur fan hanterar man sorgen över att den person vars hjärta man tror dunkar för dig samtidigt dunkar för någon annan?

Hur kommer man över att den man älskar älskat någon förut - Michela Forni

"Så träffar man någon som har älskat högt och mycket precis innan han träffade dig och så bubblar tviveln, den förbjudna svartsjukan och förtvivlan över. Han kommer aldrig kunna älska mig lika mycket som han älskade henne.

 

"Hur kan man älska någon som har älskat någon förut?" sjöng Melissa Horn i en låt som jag har hört tio tusen gånger sen den kom.

 

Och nu finns det säkert de mer självsäkra, äldre, mognare människorna därute som inte kan relatera till detta men jag skiter i dem för det här handlar om alla som blir rädda och tvivlar när man stöter på sitt livs stora kärlek och han redan har varit med sitt livs stora kärlek.

 

Jag träffade en kille en gång som jag tyckte väldigt mycket om. Så fick jag höra om hans ex och hon verkade vara fantastisk. Allt det jag inte var - hennes skämt var roligare, hon var mer klipsk, hans vänner avgudade henne, självklart var hon mycket snyggare. Framför allt hade hon känt honom i flera år och kunde honom tusen gånger bättre än vad jag gjorde. Hon kände till hans rörelser, dofter och smaker. Med en blick kunde hon avgöra hans mående och hon kände till alla hans hemligheter, så som det är efter att man har varit med någon i flera år. Vad är väl en förälskelse att jämföra med det? Alltsammans gjorde mig hjärtekrossad. Jag trodde inte att jag hade en chans.

 

Så en dag fick jag äntligen träffa den här underbara unga kvinnan, som var vacker som en dag. Jag fick se de två tillsammans och då såg jag det jag inte hade sett innan, hur de kunde varandra utan och innan men hur kärleken hade runnit ut. Där fanns en stor respekt, förståelse, värme och visst älskade de varandra så högt, men de var inte kära för den tiden var förbi dem. Det är anledningen till varför han gick hem med mig om nätterna och inte med henne, för att jag var hans förälskelse och hon var någon han älskade högt men inte var kär i längre.

 

Såhär i efterhand brukar jag tänka att alla gamla kärlekar är som hon. Högt älskade, men inte längre just en kärlek. För det är jag."


Bleeding barbie

"Vem är hon och vem tror hon att hon är. Tränger sig på"

Jag vill att du stannar

Stoppa tiden och låt mig vara lycklig. Vill inte att det ska ta slut.

Bara vara vänner

Ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör, i din vanliga tröja och ditt lockiga hår. Vintern dör med mig

Tidigare inlägg Nyare inlägg