Som kolibrins vingar

Vi kan le, men bara i sekunder. Det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet. 
Jag tycker mig för bröstet i hopp om att kunna andas lättare. Plågar mig själv med soundcloud ljud om hur fint det var i början. Jag vet att du fortfarande läser

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0